Diskriminering/kränkande behandling

Plan mot diskriminering och kränkande behandling för Personalkooperativet Filifjonkan
Verksamhetsåret 2023-2024

All form av diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder är förbjuden. Alla på förskolan är lika mycket värda och alla har rätt att bli behandlade som individer på lika villkor. Ingen på vår förskola ska utsättas för mobbning eller någon annan typ av kränkande behandling. Det gäller såväl kränkningar mellan barn som mellan personal och barn samt mellan personal. Kränkningar kan vara fysiska, verbala, psykosociala och ske genom text och bild. Vi måste alltid ta den som uppger att han eller hon blivit kränkt, på allvar. Det är barnet som avgör om beteendet eller handlingen är oönskat eller kränkande.

Alla som arbetar i förskolan har skyldighet att aktivt motverka och förebygga alla former av kränkande behandling. Personalen är barnens viktigaste förebilder. På vår förskola arbetar vi för att alla ska respektera andra människors egenvärde. Det är viktigt att kunna leva sig in i, respektera och förstå andra människors situationer. Var och en måste utvecklas till att visa empati, respekt och ansvarstagande. Vår uppgift är att låta var och en finna sina unika egenskaper och främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Vi visar respekt för den enskilda individen och lyssnar på varandras åsikter och tankar.

”Var och en som verkar inom förskolan ska främja aktning för människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, flickor och pojkar, samt solidaritet mellan människor. Inget barn ska i förskolan bli utsatt för diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder, hos barnet eller någon som barnet har anknytning till, eller för annan kränkande behandling. Alla sådana tendenser ska aktivt motverkas” (Lpfö 18)

Värdegrunden är utgångspunkten för vårt vardagliga tänkande och förhållningssätt och integreras i den dagliga verksamheten.
På förskolan har vi tre gemensamma värdegrundsord:

trygghet respekt ansvar

Våra mål är att:
• Alla ska känna sig trygga i förskolan, barn såväl som vuxna.
• Alla ska ta ansvar för sina handlingar och för den gemensamma miljön.
• Alla ska känna sig och bli respekterade för den man är.

Trygghet

Alla ska känna sig trygga på förskolan, barn såväl som vuxna.

Så här gör vi:
Ingen behöver vara rädd eller ledsen på förskolan.
Alla barn får sina behov, emotionella och sociala såväl som fysiska tillgodosedda.
Vid lämning finns det utrymme att ta emot varje barn på ett sätt som passar dem.
Ser till att det finns en dialog mellan föräldrar och personal och att föräldrarna får information om hur barnet har det på förskolan.
Har fasta och tydliga rutiner som är väl förankrade hos barnen och all personal är samspelta i dessa.
Tillsammans fångar vi alla de tillfällen i vardagen som lägger grundtrygghet i barngruppen.
Lägger mycket arbete på inskolningar och hjälper barnen att bli inskolade i barngruppen.
Ser till att förskolans miljö, både ute och inne, är säker för barnen att vistas i och för personalen att arbeta i.
Har fungerande rutiner och handlingsplaner för olyckshändelser, brand, kriser m.m.

Respekt

Alla ska känna sig och bli respekterade för den man är.

Så här gör vi:
Alla blir respekterade för den person man är och individuell hänsyn tas till personlighet och intressen.
Låter alla få uttrycka sina åsikter utan att bli kritiserade eller kränkta.
Väntar på sin tur och låter andra synas och höras.
Man är tyst och lyssnar när någon annan pratar eller berättar.
Man gör inte något mot eller med någon mot deras vilja.
Ingen särbehandlas på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.
Ser till att alla är med i gemenskapen.

Ansvar

Alla ska ta ansvar för sina handlingar och för den gemensamma miljön.

Så här gör vi:
Säger förlåt om man gör någon annan ledsen.
Försöker ställa till rätta om man medvetet eller omedvetet gjort något fel.
Är försiktiga med saker, förskolans, sina egna och andras.
Står för det man sagt eller gjort.
Utifrån förmåga hjälper den som behöver hjälp.
Alla städar efter sig och plockar undan det man tagit fram.
Respekterar de regler som finns på förskolan.
Lär sig ta ansvar för och hjälpa till med enkla sysslor.
Bryr oss om varandras välbefinnande.

Förebyggande arbete:
Vi ger barnen en trygg, god och utvecklande miljö.
Varje höst startar verksamhetsåret på Stora med någon form av kompisprojekt för att skapa gemenskap och stärka gruppkänslan.
Personal, barn och föräldrar utvärderar verksamheten.
Utvecklingssamtal erbjuds varje termin.
Vi personal är viktiga förebilder.
Personal är alltid ute tillsammans med barnen och ingriper direkt om det behövs.
Gemensamma regler gås igenom bland personalen.
Tydliga regler och normer för barnen.
Vi skapar en inbjudande och trygg miljö.
Vi arbetar med behovsplaner regelbundet.
Värdegrunden diskuteras på personalkonferenser och planeringsdagar.
Vi strävar efter att arbeta i små grupper, för att synliggöra alla barn.
Vi bedriver ett systematiskt kvalitetsarbete med analyser av vårt arbete.
Huvudmannen har på varje styrelsemöte en punkt om kränkande behandling på agendan.
All personal känner till skyldigheten att anmäla kränkande behandling, trakasserier och sexuella trakasserier.
På huvudmannens verksamhetsutvecklingsdagar görs en översikt med åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande behandling av barn.

Vid misstanke om kränkning:
Anmälan görs direkt till rektorn.
Rektorn anmäler direkt till huvudmannen.
Huvudmannen utreder och åtgärdar anmälan.
Därefter tas ställning till om fallet ska anmälas till polis eller socialtjänsten.
Utredningarna dokumenteras.

Prioriterade mål 2023-2024

2.1 Normer och värden
Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla
• förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra

2.3 Barns delaktighet och inflytande
Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla
• intresse för och förmåga att uttrycka tankar och åsikter så att de kan påverka sin situation

2.4 Förskola och hem
Arbetslaget ska
• föra fortlöpande samtal med barns vårdnadshavare om barnets trivsel, utveckling och lärande samt genomföra utvecklingssamtal
Vi vill: fokusera på de ”vardagliga samtalen”

Redogörelse för hur de planerade åtgärderna har genomförts under verksamhetsåret 2022-2023
Lilla:

Förskolans värdegrund och uppdrag
Utbildningen i förskolan ska lägga grunden för barnens förståelse för olika språk och kulturer, inklusive de nationella minoriteternas språk och kulturer.

Vi vill: Få en röd tråd i arbetet med nationella minoriteter.

Så här gjorde vi:
Under vår reflektionstid resonerade vi kring hur ett arbete med nationella minoriteter kan se ut för våra minsta barn på förskolan. Vi försökte att zooma in begreppet kultur och ta ner det på en nivå som är bekant även för det lilla barnet. Vi kom fram till att barnens familjer och dess egna kultur är en bra utgångspunkt i arbetet med undervisningen om våra nationella minoriteter. I barnens familjekonstellationer och hemmiljöer kommer vi att kunna se likheter och skillnader och ge barnen en trygghet i att kunna dela med sig av sina erfarenheter av detta, då det verkligen är något de kan och känner till. Tanken är att detta ska leda till förståelse för kulturer i ett större sammanhang ju äldre barnen blir och möter kulturer kontexter. Syftet med det här projektet är att på en grundläggande nivå ge en förförståelse för vad ämnet innebär, att utveckla barnets förståelse för andra kulturer och olika levnadsförhållanden, som barnet efterhand kommer att utveckla till ett mer bredare perspektiv och förståelse för nationella miniroteter ju äldre de blir.

Som uppdrag har vi bett föräldrarna mejla kort på familjen, lekmiljö, mat- och sovplats. Dessa bilder utgör sedan grunden med ett nytt projekt i arbetet med att lyfta upp sin hemkultur utifrån sitt perspektiv och tolkning.

Vi startade projektet med barnen genom att titta på hur vi ser ut. Vi tittade på oss i en liten spegel och pratade om hur många ögon, näsa och munnar vi har (likheter) och ögon- och hårfärg (olikheter). Vi försökte att fokusera på identitet och jaget, att barnen kände igen sig själv i spegeln. Därefter gick vi vidare med att barnen fick en bild på vilka som bor hemma hos dem. Alla fick titta själv på bilderna och sedan visa sina kompisar. De som kunde berätta något om personerna på bilden gjorde det. Bilderna satte vi sedan upp på väggen för att barnen ska kunna reflektera över sin och andras familjekonstellation. Vi har hört barn prata kring bilderna, tex Vad heter din mamma? Vi har också hört att barn använder ordet ”olika” i olika sammanhang. Vid ett annat tillfälle fick barnen titta på sina bilder av hur de sover. Vi pratade om vad de hade i sin säng, om de sov med gosedjur, napp, snutte osv. Vi pratade om sådant som var likadant och sådant som skiljde sig. Vi konstaterade att alla hade olika sängar, men också att det såg mysigt ut i alla sängar.

2.1 Normer och värden
Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla
• förmåga att upptäcka, reflektera över och ta ställning till etiska dilemman och livsfrågor i vardagen

Så här gjorde vi:
Vi jobbar med en målgrupp där det primära och jaget är centrerat. I barnens vardag handlar det mycket om här och nu om vad de vill ha eller inte ha. Mycket av det som vi lägger fokus på är vardagsdilemman som uppstår i barnens liv och som måste hanteras i realtid.

Vi arbetar mot detta mål genom att vara lyhörda, lyssnande och kommunikativa för att hjälpa barnen att utveckla och bli medvetna om sin identitet och sin del i det sociala samspelet. Vi bekräftar känslor och vägleder barnen i hur man kan hanterar känslor i olika situationer. Det är ett ständigt pågående arbete att sätta ord på de dilemman och livsfrågor som barnen upplever i sin vardag, som till stor del handlar om olika konflikter där jaget möter sociala interaktioner och sociala koder och kompromisser behöver användas. (Ex att båda kompisarna ska få plats i vagnen, ta saker som kompisen leker med och springa iväg, putta på kompisen för att se vad som händer, att inte sitta framför kompisen när vi läser bok)

För att ge barnen förmåga att hantera en situation som uppstår är det viktigt att de har en vokabulär och förståelse för olika känslor, samt en insikt i hur det kan kännas för kompisen. Därför läser vi många böcker som rör olika känslor i vår undervisning, samt använder oss av den pedagogiska serien Djuren på djuris på UR som tar upp olika etiska dilemman barnen kan ställas inför och sätter ord på känslor som kan uppstå i samband med detta. Vi befäster därigenom begrepp som kan användas för att lösa konflikter. Efteråt reflekterar vi över vad vi sett/läst genom att prata tillsammans och återberätta dilemmat.

Resultat:
Ett dilemma i vardagen som vi ser ofta uppstå, är till exempel om det är okej att ta en spade från kompisen för att man vill ha den, trots att den inte är ledig och kompisen blir ledsen när man tar den. Dessa dilemman och livsfrågor för de små barnen uppstår hela tiden. Över lag är de de yngre barnen som tar till knuffar och skrik för att försöka lösa situationen. Det är deras sätt att ta ställning till dilemmat och försöka lösa situationen. Genom att skrika gör de oss uppmärksamma på att de behöver hjälp. Ju äldre de blir kan de också sätta ord på sina känslor och hämtar oss för att hjälpa till om vi inte fanns på plats.

Vi kan se att de äldre barnen kan resonera mer kring en händelse de varit med om själva, men också om något abstrakt, som de lyssnat eller tittat på.

Några av barnen uttrycker/testar att benämna sina känslor genom att säga: jag är ledsen, jag är arg, jag är glad. Några barn som söker hjälp hos oss vuxna kan sätta ord på händelser och situationer som de har varit med om. Vi kan se barn som tröstar och tar hand om sin kompis.

Analys:
Vi tror att det som gör skillnad och som utvecklar barnen i sin förmåga att reflektera och ta ställning till livsfrågor är att vi är ständigt närvarande och aktiva runt barnen och hjälper dem att hitta verktyg och för att utveckla empati och språk i de livsfrågor som uppstår. Att vi alltid jobbar kommunikativt och ständigt fråga- Vad hände? Hur löste du situation, jag ser att du… hjälper barnet att se och förstå kompisars känslor samt stärka den empatiska förmågan och själv kunna hitta på olika lösningar för att leken ska fortgå och är en faktor till resultat.

Då inte alla barn kan prata och uttrycka sig tydligt så tror vi också att det är en viktig faktor att vi är nära dem för att känna det lilla barnets behov. Vi tror också att kombon med att se/höra olika situationer som andra upplever (ex genom bok eller program) bidrar till en ökad förståelse och upplevelse av andras känslor och hur komplexa livsfrågor kan hanteras och bidrar till ett resultat enligt ovan.



Förskollärare ska ansvara för att
• utveckla normer och förhållningssätt för arbetet och samvaron i barngruppen

Så här gjorde vi:
Vi upplever att det främsta arbetet med att utveckla normer och förhållningssätt för arbetet i barngruppen sker när höstterminen startar och ett nytt arbetslag tar sin början. Det är då vi behöver stämma av hur vi ska jobba för att det ska bli en god samvaro i den nya barngruppen, samt i det gemensamma arbetet på avdelningen. I det stora hela har vi samma grund, att vårt arbete utgår från läroplanen och vikten av att det genomsyrar verksamheten. Men som personer har vi olika erfarenheter, personligheter och intressen som gör att vi tar olika roller i olika gruppkonstellationer. Detta upplever vi påverka utvecklandet av normer och förhållningssätt och gör
arbetet i detta inte är statiskt. Genom att samtala kring hur vi vill jobba, både innan arbetet i den aktuella barngruppen startar, och på vår gemensamma reflektionstid under terminens gång utvecklar vi en norm och ett förhållningssätt för just den personalkonstellation och den barngrupp vi har för tillfället.

I praktiken handlar det om att vi alltid startar terminen med grundverksamhet. Vi fokuserar på rutiner så att barnen bygger upp en trygghet i att veta vad som kommer att hända under deras dag på förskolan. Vi lägger också fokus på anknytning och trygghet till personalen, genom golvpedagogik. Vårt arbete med att utveckla normer och förhållningssätt bygger också på grundläggande konkreta här och nu-situationer, vardagskonflikter och sociala koder. Just den här barngruppen har svårt att reflektera och relatera över abstrakta händelser, de behöver utveckla och skapa förståelse för olika situationer här och nu, i stundens hetta. Ofta är det liknande konflikter som behöver lösas varje dag. Vi hjälper barnen sätta ord på händelsen och efterhand som barnen utvecklar förståelse på vad som händer hjälper vi dem att hitta olika lösningar.

Resultat:
Vi har hittat ett arbetssätt som har fungerat väl i barngruppen, där samvaron varit god och förhållningssättet lika mellan pedagogerna.

Efter några månader kan vi se att barnen är trygga i våra rutiner och dagsstruktur. De vet hur samlingen går till, de vet att de ska tvätta händerna när de kommer in och efter maten, de vet att de ska vänta på sina kompisar vid matbordet tills det sägs varsågoda.
Vi märker att barnen har knutit an till oss pedagoger. De kommer till oss när de är ledsna och behöver tröst och närhet, men även för att busa eller berätta något.
Barnen kommer till oss när de behöver hjälp i en konflikt, både de som kan prata och de som inte är så verbala. Vi upplever att de mer och mer kan svara på vad som hänt, hur kompisen ser ut och känner, om leksaken är ledig osv.

Analys:
Vårt arbetslag har jobbat ihop med de yngre barnen förut. Det gav oss en grund att stå på i hur vi lägger upp arbetet i barngruppen. Vi känner varandra väl, är medvetna om varandras styrkor och kompetenser och har ett tryggt och öppet klimat där alla tankar kring normer och förhållningssätt kan ventileras.

Nyckeln till trygga barn tror vi är att vi är närvarande pedagoger. Vi jobbar aktivt för att skapa en trygg relation och fokuserar på det lilla barnet och bekräftar barnet i det som görs och upplevs. Vi tror också att den goda relation vi har till föräldrarna signalerar till barnen att vi är någon att lita på. Kompetensen hos oss som förskollärare är betydande.

Vi tror att eftersom vi upprepar samma fraser vid den konflikthantering som sker under flertalet tillfällen under dagen, under året, så vet barnen vad de ska svara på och titta efter.
Vi tror också att barnens utveckling och ålder spelar in. Den empatiska och sociala förmågan utvecklas också och kan också vara anledning till att förhållningssättet mellan barnen ändras.

2.2 Omsorg, utveckling och lärande
Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla
• förmåga att lyssna på och reflektera över andras uppfattningar samt att reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar

Så här gjorde vi:
I den fria leken lyssnar vi till barnens konversationer och lotsar ibland dem när de behöver hjälp. Vi upprepar och bekräftar vad barnen sagt för kompisen när det behövs, vi kommenterar deras åsikter och vi hjälper dem att konversera med varandra, som är ett sätt att ge uttryck för egna uppfattningar. Vi frågar barnen om deras åsikter om allt möjligt vardagligt, exempelvis hur de tycker att maten smakar eller varför de blev ledsna.

Vi är noga med att låta alla barn komma till tals. Vi fördelar taltid och vi påminner och föregår med gott exempel i att lyssna på sina kompisar, exempelvis genom att berätta att nu är det Kalles tur att prata då får vi andra vara tysta och lyssna. Alla barns reflektioner och tankar är lika viktiga och det är oväsentligt hur välutvecklat deras talspråk är, vi lyssnar av kroppsspråket hos de som inte är så verbala också och försöker sätta ord på det de uttrycker.

I konflikthantering jobbar vi med att bekräfta barnens känslor men också att få dem att förstå motpartens känslor. Vi sätter ord på känslorna, bekräftar ex att jag ser att du är ledsen. Vi ställer didaktiska frågor utifrån situationen: Varför är Kalle ledsen tror du?

I slutet av veckan brukar vi samlas för att titta på bilder från den gångna veckan. Det brukar vara samma bilder som vi lägger i veckobrevet och som föräldrarna senare kan titta på tillsammans med sina barn hemma. Genom att använda dessa bilder ger vi också barnen förutsättningar att ge uttryck för egna uppfattningar även hemma. När vi samlas och tittar på bilderna ihop tränar vi på att uttrycka vår uppfattning, men också att lyssna på vad kompisen har att säga och att allas åsikter räknas.

Resultat:
Vi upplever att alla barn uttrycker sin egen åsikt och säger ifrån och är tydliga, verbalt eller ickeverbalt, i vad de vill eller inte vill i vardagen på förskolan, både i styrda och i fria aktiviteter.

Barnen kan uttrycka sina egna känslor och även andras. En del kan också uttryck varför de/kompisen är ledsen eller arg. Trots att vi ser att barnen kan uttrycka både sina och kompisens känslor väljer de inte alltid att göra ”det rätta” (ex. lämna tillbaka en spade de tagit från en kompis som då blivit ledsen.) Egot är större än empatin och att se kompisens perspektiv och kunna reflektera över det upplever vi att bara ett fåtal kan.

Vi ser att barnen uppskattar att vi tittar på veckans bilder tillsammans. Ofta är det samma barn som berättar vad de ser. Alla barnen ger respons både verbalt, med ljud och med kroppsspråk, men det har krävts en del lotsande för att få fram deras tankar. Genom att ställa mer didaktiska frågor har några få barn mer målande kunnat berätta och uttrycka sin åsikt över aktuell situation. Flera av barnen har haft svårt att reflektera över bilder vi visat och fastnat i vem som är på bild och endast uttryckt detta.

Analys:
Vi tror att barnens verbala utveckling har betydelse för resultatet. Efterhand som barnen utvecklar sitt språk har de verktygen för att uttrycka sig.

Vi tror också at vårt arbetssätt att bekräfta barnens handlingar och åsikter vi smittar av sig på barnen och ger dem uttryck att använda i sin vardag.

Vi upplever att det är svårt för barnen att reflektera över en bild från saker som hänt tidigare i veckan. Kanske är de för små? Kanske har det gått för lång tid mellan händelsen och reflektionstiden? Därför har vi konstaterat att just denna aktivitet inte har uppfyllt syftet att träna sig i att uttrycka och reflektera över egna eller andras tankar.

Stora:

Förskolans värdegrund och uppdrag
Utbildningen i förskolan ska lägga grunden för barnens förståelse för olika språk och kulturer, inklusive de nationella minoriteternas språk och kulturer.

Vi vill: Få en röd tråd i arbetet med nationella minoriteter.

Så här gjorde vi: Vi började med att barnen har fått presentera resor de har gjort. De har fått berätta om likheter/skillnader, språk, kulturer och miljöer de har upplevt. Sedan har vi satt upp deras bilder och berättelser vid en stor världskarta och dragit ett snöre till platsen de har varit på.
Vi har läst boken ”Nationella minoriteter – språk och kultur i förskolan”. Med hjälp av den har vi tagit fram fakta samt haft olika aktiviteter i samband med någon av de nationella minoriteternas högtider. Vi har haft en förälder som berättade om tornedalingar och lärde oss sånger på meänkieli som vi spelade in. Vi har satt upp detta på väggen i samlingsrummet så att barnen kan reflektera över det. På vårt föräldraråd tog vi emot tips på hur vi kunde arbeta med nationella minoriteter.

Resultat: Vi har fått en röd tråd i vårt arbete genom att vi började med att barnen fick presentera resor där vi utforskade världskartan och olika språk, miljöer och kulturer. Då blev steget att utforska nationella minoriteter inte så stort utan barnen fick naturligt in tanken om människors och kulturers olikheter. Vi har också fått en röd tråd genom att vi använt boken ”Nationella minoriteter – språk och kultur i förskolan” i alla våra olika aktiviteter kring nationella minoriteter. En del av den röda trådens resultat är också att en av våra vårdnadshavare kunde komma och berätta om Tornedalingar, då blev det mer konkret för barnen.
Analys: Vi har tidigare känt att vi inte har haft en röd tråd i arbetet med nationella minoriteter vilket öppnade upp diskussioner om hur vi kunde få det. Genom att diskutera, hitta material och ingångar känner vi nu att vi har fått mer kunskap i ämnet och därmed blir det lättare att undervisa och hålla en röd tråd. Eftersom vi gav barnen ett sammanhang om världen när vi pratade om våra resor blev det tydligt att det är ett arbetssätt som hjälpte oss med den röda tråden vi saknade. Tipsen från föräldrarådet känner vi att vi har bra hjälp av i framtida planeringar och var ett bra arbetssätt.

2.1 Normer och värden
Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla
• förmåga att upptäcka, reflektera över och ta ställning till etiska dilemman och livsfrågor i vardagen

Så här gjorde vi: Vi har under höstterminen utgått från programmen om Djuren på Djuris som tar upp situationer som handlar om barnens vardag. Dessa program har en fin bredd av olika situationer tex hemligheter, lekkonflikter, att leka tre med mer. Vi har reflekterat både i storgrupp och i våra smågrupper för att alla ska kunna komma till tals. Vi refererar olika situationer och konflikter i serien med barnens vardag i förskolan.
Vi har haft projekt ”världen” där vi har pratat om fyra olika länder som en del av barnen har en relation till. Utifrån detta har vi upptäckt, reflekterat och diskuterat kring olika etiska dilemman och livfrågor såsom hur det funkar med dricksvatten i länderna, hur förskola/skola fungerar, tidszoner och vart landet ligger och hur man tar sig dit. Barnen fick också reflektera över hur det kunde kännas att vara barn i det landet med allt vad det innebär. Detta har vi varvat med praktiska moment.

Resultat: Djuren på djuris har hjälpt barnen att upptäcka, ta ställning och reflektera över etiska dilemman. De sätter ord på känslor mer än innan. Barnen kommer mer till oss och berättar om olika situationer som uppstår i deras och kompisarnas vardag på förskolan. De har ett behov av att reda ut händelser och hjälpa till mer än innan. Vi kan se att barnen kan relatera till situationerna som uppstår i programmet och känna igen sig i sin vardag.
Vad gäller projekt ”världen” känner vi att alla barnen har fått förutsättningar att reflektera, ta ställning och upptäcka etiska dilemman och livsfrågor i vardagen. Alla har deltagit i diskussioner och kunnat uttrycka åsikter och har ställt frågor om hur barnen i de olika länderna i projektet har det. De har dragit paralleller till sig själv och sin vardag.
Analys: Vi tror att Djuren på djuris är ett bra verktyg i att hjälpa barnen att upptäcka, reflektera och ta ställning till etiska dilemman på grund av att det speglar barnens verklighet. De kan lätt koppla sin vardag och sina känslor med händelser i programmet. Genom att vi pratar känslor öppnar vi upp för en miljö där det är bra och tillåtande att hjälpa varandra, visa känslor, reda ut svåra situationer och förstå varandra. Om vi aldrig hade pratat känslor och det inte fanns något för barnen att referera till tror vi att det kan vara svårare att upptäcka och reflektera över de etiska dilemman som uppstår dagligen i förskolan.
Vi tror att vårt arbetssätt med projekt ”världen” var ett bra arbetssätt för barnen att utveckla sin förmåga att upptäcka, reflektera över och ta ställning till etiska dilemman och livsfrågor i vardagen då det kom barnen väldigt nära när det handlade om andra barn. Vi tror att det blev lättare för barnen att kunna reflektera och ta ställning när vi blandade praktiska och teoretiska moment, då de fick använda flera olika sinnen vid undervisningen.

Förskollärare ska ansvara för att
• utveckla normer och förhållningssätt för arbetet och samvaron i barngruppen

Så här gjorde vi: Vi startade höstterminen med att i arbetslaget diskutera vilka normer, regler, arbetsmetoder och förhållningssätt vi vill ha. Dessa tar vi upp i arbetslaget varje vecka när vi har reflektionstid. Vi jobbar efter våra värdegrundsord som är trygghet, respekt och ansvar.
På både höst och vårterminen planerade vi in en utflykt varje vecka med olika hållkompisar varje gång för att utveckla gemenskapen, minska konflikter och ge förutsättningar för barnen att utveckla nya relationer.
Innan vilan har vi i oftast i samråd med barnen valt vilket rum de ska vara i efter vilan, men ibland har vi bestämt var de ska vara.
Vi valde tema ”Djuren på djuris” till hösten som bjöd in barnen till diskussioner kring normer och förhållningssätt.
Vi har haft samlingar som bjuder in barnen till en lustfylld samvaro, med fokus på lära känna varandra, ha kul samt upptäcka och utforska tillsammans.
Resultat: Genom att vi har diskuterat och utvecklat våra normer och förhållningssätt har vi en fin samvaro i gruppen. Våra rutiner och vårt arbete flyter på och vi upplever att barnen har en fin samvaro.
Utflykterna och att hålla olika kompisar i handen har utvecklat samvaron i barngruppen på ett positivt sätt, de ser fler barn som lekkompisar än tidigare.
Resultatet av att välja rum innan vilan är att stressen för att välja rum har minskat, barnen kommunicerar mer med varandra och fler möten mellan barnen uppstår.
Våra samlingar och höstens tema har lett till att barnen har utvecklat en norm att man lyssnar på varandra, räcker upp handen och väntar på sin tur.
Analys: Vi har ett gemensamt synsätt men vi är olika som personer. Genom att vi ständigt diskuterar vårt förhållningssätt håller vi diskussionen levande. Ibland uppstår det meningsskiljaktigheter men vi kommer oftast fram till en gemensam grund genom att vi alltid är öppna för att lyssna på varandra.
Vi tror att det sker möten mellan barnen när vi går i väg på olika promenader, eftersom de håller olika kompisar i handen varje gång. De ser varandra på ett annat sätt, de tvingas att prata med varandra under promenaderna och lär känna varandra. Vi tänker att detta gör att det skapas nya kompisrelationer vilket skapar en bättre samvaro.
Vi märkte att barnen var väldigt stressade under vilan och efter när de skulle välja rum. Det var så laddat vem som skulle hinna välja först. Därför så började vi välja tillsammans med barnen innan vilan startade. Innan märkte vi att barnen ofta valde samma rum varje dag och med samma kompisar. I och med den nya normen har vi lyckats minska barnens stress och vi har ett förändrat förhållningssätt som gynnar samvaron. Innan har vi tänkt att det är självklart att barnen alltid ska få välja rum självständigt men nu kan vi se att det finns en stor vinst i att hjälpa dem i deras val. Vi upplever att barnen också tycker det är väldigt skönt att få välja i lugn och ro innan vilan. När de vet vad som de ska göra efter vilan upplever vi att vilan blir lugnare och barnen på bättre humör.
Eftersom samlingarna och våra teman har haft en tydlig struktur har barnen har fått träna på de normer och förhållningssätt som vi velat skapa. Vårt arbetssätt har varit väldigt tydligt och barnen har vetat vad som förväntats av dem.

2.2 Omsorg, utveckling och lärande
Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla
• förmåga att lyssna på och reflektera över andras uppfattningar samt att reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar

Så här gjorde vi: Under våra samlingar får barnen träna på att prata inför en grupp, och lyssna på när kompisen pratar och att räcka upp handen när de vill säga något.
Varje fredag under höstterminen har vi reflekterat tillsammans med barnen kring ett avsnitt av ”Djuren på djuris” och vi har vid flera tillfällen haft bildreflektioner.
Under hösten hade vi åldersindelade grupper två gånger i veckan som hade fokus på matematik. Där har barnen fått träna på hur man är i en grupp, att man lyssnar på kompisarna, man väntar på sin tur. I gruppen ges det stort utrymme till att prata inför kompisar och att lyssna på varandra. Samma sak fick de träna på under vårterminen när vi hade projekt ”världen”. Vi har även uppmärksammat när barnen har varit ute och rest. Då har barnen fått berätta för alla andra om vad de har upplevt och hur resan var med hjälp av bilder.
Resultat:
I början av höstterminen kunde vi se att de yngre barnen var tysta eller svarade ofta samma sak som kompisen svarar i reflektionssammanhang. De äldre barnen har under hösten introducerat de yngre till formen reflektion. I slutet av läsåret kan vi se att detta har utvecklats från att bara lyssna till aktivt deltaga och uttrycka sina egna åsikter även för de yngre barnen. Barnen uttrycker sig mer avancerat och reflektionen har utvecklats. De använder längre meningar och ordförrådet har utvecklats. De har fortfarande svårt ibland att lyssna på varandra och hålla fokus. När vi tittar tillbaka på de olika reflektionstillfällena i både stor grupp och i mindre grupp kan vi se att vissa barn ofta hade svårt att lyssna, formatet storgrupp eller smågrupp verkade spela ingen roll.

Analys: Vi kan se att vårt arbetssätt har gett barnen bra förutsättningar och skapar en utveckling i att reflektera och uttrycka sig. Vi tror att det upprepande arbetssättet ger barnen en trygghet att våga uttrycka sig och reflektera, samt att de har varit i både mindre och större grupper. Vad gäller lyssnandet kan vi ställa oss frågan hur mycket hör de av det som sägs trots att de är i ständig rörelse? När vi har reflekterat med barnen i efterhand kan vi märka att vissa barn absolut tar in vad som sägs även om kroppen rör på sig hela tiden, men det skiljer sig väldigt mycket åt mellan barnen.

Föräldraenkät efter inskolning
Vi fick tillbaka sex enkäter utav sex utlämnade, bra gensvar!
Alla upplevde att man fick en bra, tydlig och gedigen information inför förskolestarten.
På frågan om man ansåg att vi tog hänsyn till ditt barns speciella behov under inskolningen svarade alla ja och absolut.
Vi frågade vidare om de kände sig trygga i att lämna sitt/sina barn hos oss och det gjorde verkligen alla ( till 100 %) och någon skrev att det var en mycket positiv upplevelse!
Sen bad vi om några rader om hur de upplevde inskolningen.
• Mycket trevligt och professionellt bemötande av alla i personalen. Roligt att få vara med och se delar av förskolans rutiner på morgon och lunch.
• Bra! Tyckte det var bra när ni sa tydligt när jag skulle gå hem och när jag skulle vara där. Kändes tryggt att lämna. Hade kanske önskat mer info när jag sedan kom och hämtade.
• Oproblematisk och smidig. Bra kommunikation. Vi kände oss sedda och välkomna.
• Jag tycket det är skönt med klara instruktioner även för hur vi föräldrar ska bete oss under inskolningen. Bra att ni berättar när vi ska gå och att vi ska vara ”tråkiga” osv. barnen beter ju sig så naturligt ändå. Kul också att få en insyn i vad barnen gör om dagarna med egna ögon.
• Bra utformad. Bra med två veckor, tror det gjorde stor skillnad i hur trygg han känner sig.

Analys av inskolning
Vi ser dessa svar som kvitto på att vi erbjuder fina inskolningar som ger trygga både barn och vårdnadshavare. Vi kommer att fortsätta skola in som nu med två veckors inskolning och stor lyhördhet inför varje barns enskilda behov.

Värdegrundsenkäten ersattes i år av Förskoleenkäten
Vår värdegrundsenkät består av frågor kring trygghet och värdegrunden. I Förskoleenkäten finns motsvarande frågor med så vi har använt den enkäten istället för att lämna ut vår också.
Vår första fråga handlar om man upplever sig ha god kontakt med förskolan. Fsk-enkäten har en grupp frågor som rör relationen förskola och hem. På fyra av de fem frågorna får vi 100 % att det stämmer men på den femte som frågar om personalen berättar hur mitt barn har det i förskolan får vi 91%. 7 % svarar att det varken stämmer eller stämmer inte.
På vår andra fråga på vår enkät undrar vi om man upplever trygghet över att ha mitt barn på förskolan. Samma fråga finns på Fsk-enkäten och där har 100 % svarat att det stämmer helt.
I tredje frågan undrar vi om man upplever att barnet har kompisar på förskolan. Den frågan finns inte med på den andra enkäten men vi har tittat på frågan om man upplever att barnet trivs med barnen på förskolan och där har resultatet blivit 100% på att påståendet stämmer.
Sen kommer en fråga om barnet trivs på förskolan och motsvarande fråga om trivsel besvaras att det stämmer till 100 %.
Sista frågan om barnen trivs med pedagogerna på förskolan finns med och besvaras att det till 100% stämmer.
Vi är överhuvudtaget glada och hedrade över att vi får så positiv feedback på hela Fsk-enkäten.

Utvecklingssamtal
Under hösten hade vi utvecklingssamtal för de vårdnadshavare vars barn skolats in under hösten. På våren hade vi utvecklingssamtal för alla barn. På Stora var barnen med under samtalen.
Uppföljning av vårt arbete:
Årlig värdegrundsenkät som görs av föräldrar.
Utvecklingssamtal
Arbetet följs upp på personalmöte och planeringsdagar.
Systematiskt kvalitetsarbete med analyser av vårt arbete.
På huvudmannens verksamhetsutvecklingsdagar analyseras arbetet med de åtgärder som gjordes för att förebygga och förhindra kränkande behandling av barn.



Skolverket säger:
Kränkande behandling, mobbning och diskriminering
Kränkande behandling är ett uppträdande som kränker ett barns eller en elevs värdighet, utan att det är diskriminering enligt diskrimineringslagen. Här hittar du definitioner och information om vad som gäller i arbetet mot kränkande behandling, mobbning och diskriminering i förskolan och skolan.
Vad räknas som kränkande behandling och mobbning?
Vad är kränkande behandling?
Det är ett uppträdande som kränker ett barns eller en elevs värdighet, utan att det är diskriminering enligt diskrimineringslagen.
Kränkande behandling är ett beteende som är oönskat av den som blir utsatt. Det är barnet eller eleven som upplever sig vara utsatt för kränkande behandling som avgör vad som är oönskat. För att det ska vara fråga om kränkande behandling enligt lagen måste kränkningen vara märkbar och tydlig. Den som kränker någon måste också förstå att uppträdandet upplevs som kränkande. I många situationer är det uppenbart att ett beteende är kränkande, men om det inte är det så måste barnet eller eleven klargöra för den som kränker att beteendet är ovälkommet. Barnet eller eleven kan också ta hjälp av personalen i verksamheten. Vad som är kränkande behandling måste avgöras i varje enskilt fall.
Det är viktigt att komma ihåg att yngre barn inte alltid kan förmedla sina känslor på samma sätt som äldre barn och vuxna.
Källa: 6 kapitlet 3 § skollagen, proposition 2005/06:38 sidan 136 och följande.

Hur kan kränkande behandling ta sig uttryck?
Kränkande behandling kan utföras av en eller flera personer och riktas mot en eller flera. Ett barn eller en elev kan till exempel bli utsatt för kränkande behandling av någon i personalen eller av flera andra barn eller elever i verksamheten. Kränkningarna kan äga rum vid enstaka tillfällen eller vara systematiska och återkommande. De kan vara synliga och handfasta likaväl som dolda och subtila. Kränkande behandling kan till exempel vara nedsättande ord, ryktesspridning, förlöjliganden eller slag och sparkar. Kränkningarna kan även bestå av utfrysning eller hot. Kränkande behandling förekommer ofta även på internet, till exempel på sociala medier.
Vad som är kränkande behandling beror på den enskilda situationen. Här är några exempel på sådant som kan vara kränkande behandling:
• En förskollärare tejpar över ett barns mun.
• En lärare kallar en elev för tjock inför klassen.
• En fritidspedagog trycker en elevs huvud mot väggen och håller sedan fast huvudet mot väggen.
• En elevassistent ger en elev en örfil.
• En lärare filmar en elev som är i affekt.
Källa: 6 kapitlet 3 och 9 §§ skollagen.

Är kränkande behandling samma sak som mobbning?
Mobbning är inte ett begrepp som används i skollagen. Det brukar kallas för mobbning om ett barn eller en elev blir utsatt för kränkande behandling, trakasserier eller sexuella trakasserier vid upprepade tillfällen.

Vad är skillnaden mellan kränkande behandling, diskriminering, trakasserier och sexuella trakasserier?
Det som är gemensamt för trakasserier, sexuella trakasserier och kränkande behandling är att det handlar om ett uppträdande som kränker ett barns eller en elevs värdighet.
Diskriminering
Enligt diskrimineringslagen är diskriminering förenklat att någon missgynnas eller kränks. Missgynnandet eller kränkningen ska ha sin grund i någon av de sju diskrimineringsgrunderna
• kön
• könsöverskridande identitet eller uttryck
• etnisk tillhörighet,
• religion eller annan trosuppfattning
• funktionsnedsättning
• sexuell läggning
• ålder.
Om diskriminering på Diskrimineringsombudsmannens webbplats
Det finns sex former av diskriminering. Två av dessa är trakasserier och sexuella trakasserier.
Trakasserier
Trakasserier är ett uppträdande som kränker ett barns eller en elevs värdighet och som har sin grund i någon av de sju diskrimineringsgrunderna.
Sexuella trakasserier
Sexuella trakasserier är ett uppträdande av sexuell natur som kränker ett barns eller en elevs värdighet.
Källa: 6 kapitlet 2–3 §§ och 1 kapitlet 4 § diskrimineringslagen.
Om trakasserier och sexuella trakasserier på Diskrimineringsombudsmannens webbplats
Arbetet mot kränkande behandling och mobbning

Vilket ansvar har skolan eller förskolan för kränkande behandling, trakasserier och sexuella trakasserier?
Förskollärare, lärare och annan personal i förskolan och skolan måste anmäla kränkande behandling, trakasserier och sexuella trakasserier som personalen får kännedom om och som sker i samband med förskolans eller skolans verksamhet till rektorn. Rektorn måste i sin tur anmäla vidare till huvudmannen. Skyldigheten att anmäla gäller oberoende av hur personalen får reda på kränkningen. Det kan till exempel handla om att ett barn eller en elev berättar om en kränkning för någon i personalen eller att hen själv ser eller hör något som kan vara en kränkning.
Inom annan pedagogisk verksamhet (25 kapitlet skollagen) och fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet ska huvudmannen utse vem personalen ska anmäla till.
Personalens skyldighet att anmäla gäller alla händelser som kan vara kränkande behandling, trakasserier som sexuella trakasserier. Personalen ska inte göra någon värdering av hur allvarlig en händelse är innan de gör anmälan till rektorn. De ska i sin tur inte göra någon värdering innan de anmäler vidare till huvudmannen. Anmälan ska göras skyndsamt.
Källa: 6 kapitlet 10 § skollagen, Skolinspektionens beslut med diarienummer 2011:1859 och Skolinspektionens beslut med diarienummer 2018:5136.
Vilka skyldigheter har huvudmannen?
Huvudmannen för en förskola, skola eller annan verksamhet som regleras i skollagen är skyldig att se till att det finns ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling av barn och elever. Det gäller i varje verksamhet, till exempel i varje förskola eller skola. Huvudmannen ska
• se till att förskolor och skolor genomför åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling
• se till att förskolor och skolor årligen tar fram en plan mot kränkande behandling.
Planen mot kränkande behandling ska innehålla en översikt över de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och elever. Den ska också innehålla en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som förskolor och skolor tänkt påbörja eller genomföra under det kommande året. Efterföljande års plan ska innehålla en redogörelse för hur de planerade åtgärderna har genomförts.
Huvudmannen är också skyldig att utreda och vidta åtgärder mot kränkande behandling.
Källa: 6 kapitlet 6–8 och 10 §§ skollagen.
När ska skolan eller förskolan anmäla till andra myndigheter, till exempel Polisen eller socialtjänsten?
Skolan måste informera socialtjänsten när de fattar beslut om avstängning av en elev i gymnasieskolan som är under 18 år. I andra lagar och regler finns det fler skyldigheter för skolan som de också måste förhålla sig till.
Om någon begår ett brott i skolan eller förskolan är det rektorn som får ta ställning till om man ska göra en polisanmälan.
Personalen i förskolan och skolan har också en viktig roll i att upptäcka när barn far illa eller när det finns risk för det. När det finns en misstanke om att ett barn far illa har huvudmannen och personalen i skolan eller förskolan en skyldighet att göra en anmälan till socialnämnden. Med barn avses här alla barn och elever under 18 år. Skyldigheten att anmäla gäller oavsett om verksamheten är offentlig eller fristående.
Källa: 5 kapitlet 21 § skollagen och 14 kapitlet 1 § socialtjänstlagen.
Skolans ansvar för barn som far illa

Vilket ansvar har förskolan eller skolan för att hantera kränkningar som inte sker i deras verksamhet, men i samband med den? Till exempel på internet och i sociala medier.
Huvudmannen är ansvarig för att utreda och åtgärda kränkande behandling som sker i samband med förskolans och skolans verksamhet. Huvudmannen är kommunen om det är en kommunal skola och skolans styrelse om det är en fristående skola.
Huvudmannen måste utreda och åtgärda kränkande behandling från andra barn och elever och från skolans personal, men även från till exempel föräldrar. Det gäller även händelser som sker utanför förskolans och skolans verksamhet om de har koppling till verksamheten. Det kan till exempel handla om sådant som händer på vägen till eller från verksamheten eller i sociala medier.
Källa: 6 kapitlet 10 § skollagen.
Hur snabbt och hur ofta behöver rektorn anmäla kränkande behandling vidare till huvudmannen?
En rektor som får reda på att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med förskolans eller skolans verksamhet är skyldig att anmäla det till huvudmannen. Huvudmannen är kommunen om det är en kommunal skola och skolans styrelse om det är en fristående skola. Huvudmannen är sedan skyldig att skyndsamt utreda vad som hänt. De ska även se till att få stopp på kränkningarna. I skollagen heter det att de ska vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden.
Rektorns skyldighet att anmäla kränkningar till huvudmannen är direkt kopplad till huvudmannens skyldighet att skyndsamt utreda vad som hänt. Därför måste även rektorn göra sin anmälan till huvudmannen skyndsamt.
Ett exempel på vad Skolinspektionen i ett beslut inte tyckt är tillräckligt skyndsamt är en månad. I det enskilda fallet hade en skola ett arbetssätt och en rutin som gjorde att det gick upp till en månad innan de anmälde kränkande behandling till huvudmannen. Det var inte tillräckligt skyndsamt i skollagens mening, menade Skolinspektionen.
Källa: 6 kapitlet 10 § skollagen och Skolinspektionens beslut med diarienummer 42-2018:5136.

Plan mot kränkande behandling
Hur ofta ska planen mot kränkande behandling följas upp och vad ska den innehålla?
Huvudmannen ska upprätta en plan mot kränkande behandling en gång per år. Planen ska innehålla
• en översikt över de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och elever
• en redogörelse för vilka åtgärder som verksamheten planerar att påbörja eller genomföra under det kommande året
• en redogörelse för hur man genomfört de åtgärder man planerade i föregående års plan.
I planen bör huvudmannen också ange vem som är ansvarig för att åtgärderna genomförs och hur dessa ska följas upp och utvärderas. De mål som verksamheten har satt upp bör också stå med i planen. Planen bör också innehålla de rutiner som verksamheten har för akuta situationer.
Det är bra om planen innehåller en redogörelse för hur barn och elever ska medverka i arbetet med aktiva åtgärder.
Källa: 6 kapitlet 8 § skollagen.

Vilken rätt till information har vårdnadshavare när en elev blivit utsatt för kränkande behandling?
Om huvudmannens utredning om kränkande behandling leder till att man vidtar åtgärder mot en enskild person räknas det som myndighetsutövning. Då har eleven och vårdnadshavaren rätt att få ta del av information i ärendet, till exempel dokumentation om uppgifter och beslut och motivering av beslut. I 29 kapitlet 10 § skollagen finns det hänvisningar till alla de rättigheter man har i samband med myndighetsutövning i skolan.
Källa: 29 kapitlet 10 § skollagen.

Planens bakgrund
Enligt diskrimineringslagen och skollagen måste förskolan arbeta aktivt för att förebygga och förhindra att barn utsätts för diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. Förskolan ska också aktivt främja barnens lika rättigheter och möjligheter – även kallat likabehandlingsarbete. Denna plan har framarbetats av förskolans rektor och pedagoger.